ångesten är som en hund som kommer och möter mig i hallen när jhag kommer hem till min ensamhet. den står där ivigt, gläfsande och vickar på sin svans. helt exalterad över att få sätta klorna i mig. då vet jag i mitt innersta att ångesten kommer rida mig som en mara, klösa i mitt innre och få mig att vilja försvinna från mig själv och mitt eget liv.
jag tar hunden i koppel och går ut och går och klrar mig ett tag till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar